Idag har jag bestämt mig för att trycka tillbaka det här med att må dåligt. Ska inte känna efter. Tog en skön promenad med Tango i morse, kallt men härligt att komma ut. Igår var jag inte utanför dörren.

Nu ska jag plugga lite spanska inför kursen i eftermiddag. När fraserna sitter tar jag fram symaskinen och syr ett örngott till Lars stora kudde. Och sedan ikväll ut till Ekerö och umgås lite med Alma medan Moa är på basket, Johanna på föreläsning och Marcus på ripjakt.

Har känt lite leda med mitt pensionärsliv, men vad tusan, man kan ju inte ha det bättre.

Om några dagar är det sportlov här i Stockholm och då ska jag åka med min dotter och hennes barn, 12, 10 och 3 år, till Grönklitt i Dalarna. Det ska bli skönt och roligt. Hoppas på några härliga åk i backen, pulkaåkning med den minsta och fina turer i längdspåret med min hund. Kanske, kanske hänger 10-åringen på också, det vore roligt.

Skulle egentligen ha åkt Tjejvasan på lördag, men det blev så krångligt praktiskt med övernattningar etc. så jag sålde mitt startbevis på Blocket. Och det var nog tur för den här veckan mår jag inte riktigt bra. Har problem med min s.k sinuskontakt, den som reglerar hjärtrytmen. Det kan vara OK i morgon, men det är inget man vet, så skulle jag åkt Tjejvasan hade det varit jättenervöst nu. Nu är det bara att ugnt invänta att det lilla hjärtat stabiliserar sig igen.  

Det jag ville ha sagt var att när jag tränar vare sig det är skidåkning, löpning eller på gymmet, så ska jag försöka njuta mer medan jag håller på. Inte som det varit hittills i säkert 90% av träningstillfällena, då jag hela tiden tänker på att nu är det bara 3 km kvar eller nu har jag kommit "halvvägs" eller nu ska jag bara ro 2 minuter till. Det jag kom på igår var att från och med nu ska jag ta bättre vara på "vägen" och inte bara njuta av att ha kommit i mål.

Två och en halv vecka i Grönklitt. Vilket lyxliv. Vaknar på morgonen, äter lite gröt och fikar efter att ha legat kvar i sängen och läst en stund. Just nu en bok av Erland Josephsson, ska berätta mer om den en annan dag.

Ut i skidspåret med man och hund. Det finns ett speciellt spår där man kan ha med sin hund, fast kopplad förstås. Jag åker först och make och hund efter. Då blir det bäst drag i hunden. 6 km bara, känns lagom vissa dagar. Då kan jag lata mig resten av dagen, läsa tidningen, sticka och äta praliner.

När vi åker utan hund blir det 11 km upp runt Stormon. Igår var en underbar dag, då gick det så lätt och då kom jag på att somliga dagar åker jag för att det är skönt och kul, andra dagar för att komma i mål. Idag var en så'n komma-i-mål dag. Hoppas på bättre ork i morgon.